Göljestigen       

Göljestigen är en vandringsled som följer Göljebäcken från vändplatsen vid Havregruvan till Göljan för att där ansluta till Bergslagsleden.
Stigen är iordningställd av Kilsbergens Hembygdsförening. 
Denna första del av Göljestigen är en flitigt använd etapp. Många barnfamiljer finner det vara lagom långt att vandra hit för att grilla korv och sedan fortsätta ytterligare några hundra meter efter bron för att komma upp till Skinnarsågsfallet.

 Här finns en artikel om Göljestigen på Utsidan.se >>

 Hur hittar jag?

Från Örebro: Kör mot Närkes Kil. Ta av vid skylt "Frösvidal 8". I Frösvidal, ta höger i Y-korsning mot Blackstahyttan. Efter 200 m ta vänster upp mot "Grusgropen" I Grusgropen ta vänster i T-korsning. Ta sedan 1:a vänster vid skylt "Ekopark Kilsbergen" och kör ett par hundra meter till en stor parkering.

 

 
 

Sevärdheter

 

             Skinnarsågsfallet

                

Skinnarsågsfallet är ett av Kilsbergens högsta vattenfall, och finns med på 1796 års karta med tilläggstext "Skinnarsågen, damm, quarnställe". På 1707-08 års karta ingick området i Lövåsens hemman. Vid inventeringar 1981 har spår av hammarslagg påträffats, och det kan tolkats som att det förekommit mera omfattande slagg tidigare, men att det fördes bort när dammen vid Göljan brast. Teorin att det har varit en gammal hammarplats är tänkbar, men att det varit kopparhantering på platsen har inte styrks. Att uttrycket "Skinnarsågen" haft med dalkarlarnas köp av skogen och följande avverkning kan uteslutas. De kom inte till Frösvidal förrän på 1800-talet medan namnet Skinnarsågen förekom redan på 1700-talet.  Platsen är också känd som plats där Närkes Skogskarlars Klubb bildades den 5 augusti 1932.

 
 

             Meditationsplats

             

Se hur bäcken plötsligt ändrar karaktär. Lugnt och stilla flyter den fram i sirliga böjar i ett landskap som andas frid och stillhet. En plats som gjord för en stunds eftertanke och meditation om man så vill. Man kan då fundera över hur denna fridfulla   
plats bildats mitt i det karga och vilda Kilsbergen. I gamla skrifter kan man få visst belägg för att här har funnits en damm en gång i tiden. Det talas nämligen om Skinnarsågsdammen på gamla kartor. Och om man studerar naturens karaktär just här, så anar man nog att det kan ha varit på det sättet. Men sitt gärna ner en stund och låt dig hänföras av naturens stillhet här i denna gröna sal mitt i skogen. Lyssna till vindens sus och känn dofterna från träd och växter. Här kan du få vederkvickelse till både kropp och själ.
 
 

          Bäverland

        

År 1922 inplanterades bävern åter i vårt land. Inplanteringen blev lyckad, och vid en inventering 1977 kunde man räkna till omkring 40 000 bävrar i Sverige. I början av 2000-talet uppskattas stammen till att bestå av cirka 100 000 individer och stammen ökar kontinuerligt. Bävern lever i familjegrupper som består av par plus avkomma. Deras boplatser är byggda hyddor eller hålor som är ingrävda i strandbrinken. Bäverdammar kan berika landskapet genom att göra det mera varierat. Därigenom förbättras betingelserna för flera växt- och djurarter. Men när bävrarna byger sina dammar översvämmas värdefull skog, och här intill kan man se ett bra exempel på hur den döda skogen står där en bäverdamm en gång funnits. Den vanligaste orsaken till att bävern överger sin boplats är att all lövskog avverkats i anslutning till bäverdammen, och därmed finns inte längre någon vinterföda. När lövskogen på nytt vuxit upp händer det ofta att bävern kommer tillbaka för att på nytt bygga en damm och en hydda för en ny period i området.

 
 

      Körväg utmed Göljebäcken

         

Denna bro över bäcken och körvägen nedströms byggdes första gången under 1950-talet. Bron byggdes med järnvägsräls underst och med plank över. Det fordrades ganska mycket sprängning innan vägen blev klar. I vägens fortsättning var ytterligare en bäckövergång nödvändig men då räckte det med snö och granris som bro. Fortsättningen av vägen gick sedan ned över "Märraklippan" för att sedan gå ut över "stenåkern" och fram till bilväg. Hästkörarna hade under sommaren lunnat fram timret till körvägen som sedan skulle köras ned till bilväg. Under 1960-talet byggdes vägen om för att passa för traktorkörning. Även då fick man spränga sig fram. Det var första gången man kunde använda en motordriven borr. Den var dock mycket tung, vikten var 32 kg, och man tvingades vara två man som höll borren som annars studsade bort. I anslutning till avverkningarna kördes timret ofta under sommaren och för att komma över bäcken en andra gång så gjordes en enkel bro med massaved direkt i bäcken där det var lågvatten.

 
 

     Klapperstensfält

       

Längs med hela Kilsbergssluttningen kan man bitvis se klapperstensfält som en gång för cirka 10 000 år sedan utgjorde vårt lands sydligaste utpost. Mot dessa klapperstensfält skvalpade nämligen Yoldiahavet medan landet långsamt reste sig när inlandsisen drog sig norrut. Detta klapperstensfält, plus ytterligare ett vid Lövbrickans naturreservat cirka 400 meter norr om denna plats, utgör de mest imponerande av dessa stensamlingar. Denna strandlinje ligger idag cirka 160 meter över havet. Det innebär att hela Närkesslätten inklusive Örebro låg på havets botten. Yoldiahavet var, kan man säga, en förstudie till det som idag är Östersjön och det bildades av de enorma smältvattenmassor som inlandsisen lämnade efter sig. Vågorna bearbetade det lösa moränmaterialet och svallade med grus och sand till Närkesslätten. Men de största stenarna blev kvar och bildade dessa klapperstensfält.